I början av veckan hade Publicistklubben i Stockholm debatt på Kulturhuset kring näthat ”Bloggen – offentligt privatliv och anonymt hat”. I paneln fanns Peter Wennblad, Eric Rosén, Isobel Hadley-Kamptz, Frida Boisen och Nils Funcke. Moderator var PKs ordförande Stig Fredriksson. Själv var jag inte där men enligt bland andra Fredrik Wass på Bisonblogg var det en ganska sömnig och trött tillställning där det inte tillkom särskilt mycket nytt i debatten.
Av referaten att döma tyckte Nils Funcke, chefredaktör på Riksdag & Departement, att bloggar generellt inte berikade journalistiken i Sverige eller tillförde något till den demokratiska samhällsdebatten. Och han också svårt att förstå vem som överhuvdtaget skulle ha intresse av att läsa bloggar. Själv har jag istället väldigt svårt att förstå Nils Funckes synsätt. Hur kan man döma ut ett demokratiskt samtal bara för att det använder sig av ett hyfsat nytt publiceringsverktyg? Det spelar väl absolut ingen roll ur journalistisk synvinkel om texten/bilden publiceras via ett bloggverktyg eller via fax, text-tv, radio, tv, tidning, magasin eller en mobiltelefon. För mig verkar Nils Funkes bild av medierna helt enkelt var av en konservativ och enkelriktad natur. Alltför många i mediesverige tycks se på media på samma sätt som ledarna i Kina; med ett tydligt budskap och en stor megafon (sändare) slår man världen och befolkningen (mottagare) med häpnad. Att en stor del av debatten i världen numera istället kan liknas vid en diskursiv tvåvägskommunikation tycks inte beröra de gamla mediemonopolisterna. Idag är sändaren på ett helt annat sätt beroende av en delaktighet från mottagaren, vare sig man vill eller inte.
På Publicistklubbens debatt satt tydligen SvDs Per Gudmunsson i publiken och hans korta bloggrapport från debatten är verkligen mycket läsvärd. Han skriver bl a “Enligt medielogiken skildras nya företeelser som hot mot den rådande ordningen. Det spelar oftast blygsam roll vilka positiva effekter den nya produkten eller det nya beteendet ger. Fokus ligger på eventuella skador” Och Per Gudmunsson fortsätter: “Detta beteende gör att journalistkåren har ett märkligt förhållande till internet. Inget nytt fenomen sedan bilismen har haft så genomgripande konsekvenser för människan som social varelse. Och inget har heller utmålats som så hotfullt.”
Att nyheter till sina natur är negativa är något som man tidigt fick lära sig på Journalisthögskolan. Och det är ju i grunden positivt! Nyheter är ju oftast avvikelser från det normala. Och är normaltillståndet positivt så blir ju nyheter till sina natur därmed negativa. Men att medierna till sin natur också har blivit (eller har det alltid varit så?) konservativa känns för mig som något helt annat. Ett samhälle som inte förändras kommer till slut gå under. Och en viktig del av samhällsförändringen i den rika världen just nu är den digitala revolutionen som påverkar alla våra sociala strukturer och vårt sätt att umgås med varandra på ett helt dramatiskt sätt. Och förändringen är bara i sin linda…
Många gånger i historien så har medierna i ett land ofta varit med och påskyndat en förestående samhällsförändring, mot den rådande ordningen. Men idag verkar det som om en stor del av mediesverige förtvivlat försöker hålla sig kvar vid en konservativ produktionsstruktur som enbart syftar till att bibehålla de gamla och föråldrade maktmonopolen. En struktur som motverkar det demokratiska samtalet.
Publicerat av aspegren
Publicerat av aspegren
