Duell om journalister, demokrati och människovärde

I går var jag och lyssnade på ett debattseminarium på Cafe Aguéli i Stockholm. Titeln var ”Medborgarjournalistik – hot eller möjlighet?”

Frågan som debatterades var om en allt aktivare allmänhet och bloggare är något som gynnar den journalistiska kvalitén eller riskerar det tvärtom att trötta ut oss som konsumenter? Hur går insända bilder från mobiler, länkar till bloggare och kommentarer från läsare och tittare ihop med de etiska spelreglerna? Debatten arrangerades av Journalistförbundets yrkesetiska nämnd, YEN.

I den ena ringhörnan satt Rino Rotevatn, ordförande i YEN tillsammans med Pnina Yavari Molin, ledamot i YEN. Rino jobbar på SVT i Karlstad och Pnina jobbar på GP i Göteborg. I den andra ringhörnan satt Thomas Mattsson, chefredatör på Expressen nya medie tillsammans med Lotta Holmström, läsarredaktör på Aftonbladet nya medier. Debattledare var Maja Aase, chefredaktör för journalistförbundets tidningen Journalisten.

Reprentanterna från YEN hävdade att journalisterna, journalistiken och demokratin hotades av det innehåll som vanliga läsare, tittare och lyssnare bidrar med. Enligt YENarna är förklaringen till explosionen av läsarmedverkan inom de medierna runt om i världen enbart av ekonomisk natur. ”Det är helt enkelt ett väldigt billig typ av innehåll”, sa Rino Rotevatn. Han menade också att ledningarna inom mediehusen kommer använda de sparade pengarna till att skapa högre vinster och inte för att satsa på kvalificerad journalistik. ”Man sparkar kvalificerade journalister och fotografer och satsar på uselt läsarinnehåll istället!”

Min uppfattning är precis tvärtom. Jag tror att genom att vi öppnar upp medierna för hela folket fördjupas vår demokratin och förbättras det offentliga samtalet. Och genom att alla får komma till tals visar vi att människovärdet och rättigheten att publicera sina tankar inte sitter i ett pressleg från SJF. Ibland fick man uppfattningen att YENarna tyckte att tankarna som vi journalister tänker på något sätt är av högre värde än andras tankar. Ganska snart gled debatten in på vad som är ful journalistik och vad som är fin journalistik. Både Thomas Mattson och Lotta Holmström gjorde strålande insatser för den framtida (fina och fula!) journalistiken.

När jag gick på journalisthögskolan i Stockholm för 16 år sedan hade jag en kort praktik på SvD i Marieberg. Då hade precis den digitala övergången från gammalt manuellt sätteri till nya redigeringsdatorer inletts. Jag minns en äldre man i SvDs sätteri som var mycket oroad över den snabba utvecklingen och menade att journalistiken skulle bli sämre eftersom det nu gick så fort ”från tanke till tryck”. Idag år 2007 går det knappt att föreställa sig hur man överhuvudtaget skulle kunna göra en tidning utan en dator. (Ja, det skulle möjligtvis vara på Skansens tryckeri då…) Och det finns nog inte heller någon journalist idag som på allvar skulle vilja kasta ut datorerna och gå tillbaka igen till den manuella sättningen av typer.

YEN-ledamoten från GP, Pnina Yavari Molin, lät ofta som hon hade en mycket klar uppfattning av vad som var fin journalistik och vad som var ful journalistik. ”Det enda folk kommenterar på nätet är händelser som melodifestivalen”. Och exakt vad är det för fel i det! Enligt MMS och Dagens Media sågs finalen av hela 3,4 miljoner svenskar och måste därmed vara ett av de absolut mest sedda tv-programmen i Sverige, alla kategorier. Trots att melodifestivalen är något som berör nära halva svenska folket är ämnet inte fint nog att diskuteras i svensk media, enligt Pnina Yavari Molin. En slutsats blir att folket helt enkelt har fel tankar. Fula tankar. För det är tydligen fult att bry sig om melodifestivalen. Och om man nu är så dum att man ändå gör det så ska man banne mig inte få något utrymme i media!

Mot slutet av kvällen sa mderatorn Maja Aase att det hade varit spännande att spela in hela debatten och sedan gräva ner filmen i fem år och då titta på den igen. ”Vad skulle vi tycka då?” Jag är övertygad om att vi då kommer se på YENarna som några som vill bibehålla sin makt över mediernas produktionsmedel. Likt ett priviligerat skrå ska det finnas kvar ett journalistiskt monopol i Sverige som särskiljer de fina åsikterna från de folkliga, fula och farliga tankarna. Ja, YENarna uppträdde ibland likt gamla adelsmän från 1700-talet. Periodvis lät faktiskt debatten som hämtad från den svenska frihetstiden. Då kämpade överklassen och adeln i Sverige med näbbar och klor för att behålla sina uråldriga privilegier och stoppa den borgerliga revolutionen som blixtsnabt spreds sig i Amerika och Europa. Tryckfriheten skulle bara gälla adeln och prästerna och inte borgarna och bönderna. Principiellt var en del liberala adelsmän i Sverige visserligen för en allmän tryckfrihet men eftersom det, enligt överklassen, bara var adeln som hade tid att tänka och utveckla ordentliga tankar kunde man inte tillåta att tidningar och tidskrifter skulle innehåla folkets låga och ogenomtänkta tankar.

En annan iakttagelse av gårdagens debatt var hur YENarna ständigt återkom till att det var bättre förr. ”Då fanns det mer resurser till kvalitetsjournlistik och fler riktiga fotografer”. De senaste 20 åren hade i princip allting inom medierna bara blivit sämre; massor av omorganisationer, ny teknik, högre krav och snabbare tempo. Och det var bara ett fåtal utvalda journalister som fortarande förstod hur illa det verkligen var. Med den inställningen till sitt dagliga jobb måste det vara riktigt dystert att gå upp på morgonen. (Det är ju inte direkt högst upp på initiativstegen heller…). I linje med att allt var bättre förr tyckte YENarna naturligtvis att de äldre distributionsformerna som tidningar och tidskrifter på något sätt var finare än de nyare som datorn och mobilen. Det är verkligen en helt obegriplig åsikt! Jag kan faktiskt inte i min vildaste fantasi förstå ett sådant resonemang. Det måste väl ändå vara budskapet och innehållet som är kraften i journalistiken och inte vilket produktionsmedel eller produktionskanal som budskapet distrubueras via.

Nej, Rino och Pnina, klockan har ringt nu. Det är dags att öppna ögonen och vakna! Det blir aldrig mer som förr. Glöm de gamla yrkesprivilegierna. Glöm den uteslutande demokratin. Glöm åsiktsmonopolet. Allt det där är borta. För alltid.

Och blir den journalistiska framtiden alldeles för tråkig för er kan ni ju alltid åka på en inspirerande sommarkurs i lite positivt tänkande. Eller kanske byta jobb.

Läs också mer om ämnet på Lotta Holmströms Citizen Media Watch och Hans Kullins Media Culpa.

Annonser

5 reaktioner på ”Duell om journalister, demokrati och människovärde

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s